Tåg har tydligen olika hållplatser

Jag var ute i fredags och drack mig berusad på stadens mindre fassionabla hak. Det var kul men jag kanske började lite för tidigt för att kunna hålla den sallongsberusning som jag alltid eftersträvar. Det som hände mig under kvällen har säkert hänt alla er som läser detta så jag tänker inte gå in på det närmare.

Hemresan är det jag nu ska berätta om. Sista tåget går ju nånstans där runt tre och det är ingen vidare stämning på slussens perronger. De som haft en lyckad kväll har i sitt glädjerus redan tagit en taxi hem och lämnat de mindra lyckade kvar för att någon ska se till att nattens tåg fortfarande ska hållas i drift.

När jag kom ner för att sätta mig på en bänk i väntan på tåget så hände en rolig och aningen pinsam grej. En medelålders man i fina kläder, han rättade till jackan och drog upp byxbenen sådär som pöjkar gör för att skona pressvecken, för att sedan sätta sig ner. Han gjorde en Ferdinand och satte sig rakt i en halväten mosbricka.

Jag i mitt berusade tillstånd tänkte mig inte för och försökte få mannen att ge mig tillstånd att hjälpa honom och kolla hur stor fläcken var. Jag antar att han kände hur stor fläcken var och avisade min väldigt vänliga men korkade hjälpsamhet. Han gick därifrån.

Jag satte mig på det sista tåget mot Norsborg. Det var aningen fullt och jag pratade med ett par som undrade hur dom skulle ta sig från Aspudden någonstans. Jag sa åt dom att ta en taxi och inte bry sig om bussarna då dessa tar lite lång tid. Förstår inte varför jag sade så men det gjorde jag.

Jag vet heller inte när jag somnade men det gjorde jag. Jag bor inte i Norsborg men jag vaknade av att tågföraren ropade ut "Norsborg, avstigning för samtliga!". Hmm tänkte jag och vinglade med ovilliga steg av tåget som bit för bit släcktes ner. Vad i hela fridens namn har jag ställt till med var det första jag tänkte och började sedan tjata om att biljettmannen skulle beställa en taxi åt mig hem till tryggheten. I förtvivlan försökte jag förstå de tämligen svårlästa busstidtabeller
som finns utanför Norsborgs station.

Det var då jag träffade henne. En tjej som flängde runt och jag som precis lugnat ner mig förstod att hon var uppe i den förvirring jag själv bara för några sekunder sedan erfarat. Det var trevligt att inse att man inte var helt ensam i denna ensamma situation och jag övertalade henne att låta mig bjuda på taxi tillbaka hem igen. Vi tog inte taxin då den var så seg och hoppade istället på en av de för mig okända nattbussarna tillbaka mot stan. Vi satt och pratade om en massa saker som ni inte har nåt med att göra och som vanligt hoppade hon av bussen innan jag bett om att få hennes nummer.

Ibland är det lite tråkigt att inte va en stalker.