Knappen

Idag när jag var på väg till jobbet så hände något mycket märkligt. Det blåste kallt och allt såg väldans grått ut. En sånt där tillstånd när vädret påverkar allt och alla. Till och med den lille glada dvärgen utanför stallet var idag påverkad av det gråa och kalla vädret.

Då från ingenstans kom hon gående där över bron som varje dag hjälper folk att ta sig över floden. Hon var påklädd för ett kallare väder än dagens rusk och hon gick med hörlurar med musik i öronen. Musik som antagligen tog henne långt bort från söders grå väder. Hon var vacker och hon drog min uppmärksamhet från gatstenarna.

Jag uppfattade plötsligt något som föll från hennes väska och såg till min förvåning att det var en knapp. En vanlig blå knapp mindre än en femkrona men större än kronan. Helt plötsligt fann jag mig stående och betrakta knappen i min handflata. Slängde ciggaretten ur vägen och började springa efter henne för att ge henne hennes dyrbarhet tillbaka. Plötsligt i mitt springande ställde jag mig frågan, "varför springer jag?"

Jag hann inte stanna förns jag hunnit upp henne och hon tittade antagligen på mig förvånat. Jag vet inte för att min buss kom svängande runt hörnet och hon var för några få sekunder borta ur mitt huvud och nu fanns bara mitt äventyr att ta mig över gatan för att hoppa på bussen. Jag kommer inte ihåg hur hon såg ut. Jag gav hennes förlorade knapp åter och jag undrade hela Rosenlundsgatan vem hon var. Varför jag sprungit från henne och inte bara stannat fem sekunder och sagt varsågod.

Nu är det för sent. Jag gjorde bort mig. Men hon har sin knapp.