onsdag 14 mars 2007
Onsdagar
Tog en kopp kaffe. Strömming och mos till lunch. Fint väder. Snorkigt på jobbet. Fem riksdaler till den som ler med hjärtat. Det viskas. Nån är sur. Jag skulle kalla det förtvivlan. Skål för alla som bloggar och får betalt för det. Som att bajsa pengar. Nej ush. Springa ikväll?Vem är det som kör?
onsdag 7 mars 2007
Livet
Inga tillsatser, bara öl.
Nu sitter jag och tar en öl i min ensamhet, igen.
Jag har idag lyckats klippa mig själv och sparat de 500 kr det skulle kostat om jag gick till en frisör två gånger. Jag har klippt mig kortare än vad många frisörer klipper och jag tror att dom har en kartell. Inte alla kanske men de flesta frisörer vill klippa av så lite hår som möjligt för att på detta sätt hålla affärerna och efterfrågan vid liv. En konspiration på lägsta nivå men dom lyckas dom små giriga jävlarna.
Att Aerosmith laddar rummet med lycka och hesa röster gör att den svettande ölen på mitt skrivbord lockar mig ännu mer. Och ni som inte druckit en iskall i eran ensamhet för att ni varit rädda för erat samvete. Till er säger jag; slappna av luta er tillbaka och skratta. "Jag dricker för att det är gott" hahahaha. Jag är alkis för att det ä gott! Inte för att jag behöver det utan för att jag gillar det.
Våren är på väg och livet är en fest. Ibland en ruskigt fartfylld förfest och ibland en halvsovande efterfest. Kan det vara mer förfest än efterfest? Jag har förfest med mig själv ensam på perrongen när jag är på väg till jobbet. En förfest med musiktexter om hur glad jag är för att jag har en perrong att stå på och om hur vackert det kan vara med med snö utan sol.
Varje förfest gör mig gladare och varje efterfest gör mig starkare. Men det är inte för dem jag lever. För för- och efterfest är ingenting utan det som kommer i mellan, festen. Festen är jag själv. Det som gör att jag fortfarande orkar gå på efterfest. Att orka göra saker som jag inte vill.
Men för att festen fortfarande ska vara intressant så måste det som kommer emellan utveckla mig. Och vad gör inte det bättre än en skrattande förfest och en gråtande efterfest.
Livet är en fest...
Livet är en resa, ingen destination, bara hållplatser.
Nu sitter jag och tar en öl i min ensamhet, igen.
Jag har idag lyckats klippa mig själv och sparat de 500 kr det skulle kostat om jag gick till en frisör två gånger. Jag har klippt mig kortare än vad många frisörer klipper och jag tror att dom har en kartell. Inte alla kanske men de flesta frisörer vill klippa av så lite hår som möjligt för att på detta sätt hålla affärerna och efterfrågan vid liv. En konspiration på lägsta nivå men dom lyckas dom små giriga jävlarna.
Att Aerosmith laddar rummet med lycka och hesa röster gör att den svettande ölen på mitt skrivbord lockar mig ännu mer. Och ni som inte druckit en iskall i eran ensamhet för att ni varit rädda för erat samvete. Till er säger jag; slappna av luta er tillbaka och skratta. "Jag dricker för att det är gott" hahahaha. Jag är alkis för att det ä gott! Inte för att jag behöver det utan för att jag gillar det.
Våren är på väg och livet är en fest. Ibland en ruskigt fartfylld förfest och ibland en halvsovande efterfest. Kan det vara mer förfest än efterfest? Jag har förfest med mig själv ensam på perrongen när jag är på väg till jobbet. En förfest med musiktexter om hur glad jag är för att jag har en perrong att stå på och om hur vackert det kan vara med med snö utan sol.
Varje förfest gör mig gladare och varje efterfest gör mig starkare. Men det är inte för dem jag lever. För för- och efterfest är ingenting utan det som kommer i mellan, festen. Festen är jag själv. Det som gör att jag fortfarande orkar gå på efterfest. Att orka göra saker som jag inte vill.
Men för att festen fortfarande ska vara intressant så måste det som kommer emellan utveckla mig. Och vad gör inte det bättre än en skrattande förfest och en gråtande efterfest.
Livet är en fest...
Livet är en resa, ingen destination, bara hållplatser.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)